Stilhistoria ~ 1920 Tjugotalsklassism
Bostad, Belysning, Tapeter & Eldstad

Under 1920-talet ökar boendestandarden, till och med för de mindre arbetarbostäderna. Skillnaden i storlek mellan arbetarnas och de rikas villor är inte längre så stor. Elektricitet, radio, telefon och kylskåp blir mer och mer tillgängligt för de flesta. Badrum med WC börjar även byggas, till en början i husets källare. Standarden i köket ökar också under 20-talet. Ur kranarna kommer både varmt och kallt vatten och bänkskivorna av marmor liksom köksskåpen är fabrikstillverkade. Finrummet står i många fall tomt och städat för att endast användas vid högtider.

Bostädernas fasta inredning har en enkelhet över sig som särskiljer dem från tidigare decennier. I påkostade bostäder får sällskapsrum, hall och trappor ofta dekorationer i tidstypisk stil, som pelare eller pilastrar som t ex omger dörröppningar. Rummen inreds med eleganta möbler i träslag som björk och alm och lyses upp av elektrifierade armaturer. Genom masstillverkning av husgeråd sprids konsthantverkets skönhetsideal under begreppet ”vackrare vardagsvara”. Mönstrade tapeter, snickerier, mörkbetsade stilmöbler och brokiga textilier går i en dov färgskala vilket skapar ett tidstypiskt lugn. Taken är pappspända och vitmålade med en takrosett i mitten och golven består av parkettgolv eller linoleummatta. Från den här tidsepoken blir Carl Malmsten känd som möbelskapare. Han skapar stilsäkra enkla möbler i trä som kommer att bli ett måste i det svenska folkhemmet på 1900-talet. 

År 1922 har 80 % av stockholmarna elektrisk belysning i hemmen. Ljuspunkterna i hemmet har nu utökats och bordlampor såväl som golvlampor är populära. Vår golvlampa Gullberg är klassisk för perioden.

Vad gäller ytlegeringar på lamporna så blir förnicklad mässing mycket populär under 1920-talet, inte minst i nyklassicistiska inredningsmiljöer. Även modernismens förespråkare under 1930-talet och framåt tyckte ofta att den blanka mässingen var för prålig och förespråkade istället förnicklade lampor. Historiskt sett har dock gulmetall, dvs den obehandlade mässingen, varit den absolut vanligaste ytbehandlingen, inte minst då ljus reflekteras på ett varmare och hemtrevligare vis jämfört med den kalla vitmetallen.  

Under 1920-talet börjar den metallmantlade Kuhloledningen att användas. Den uppfanns redan 1905 av den tyska elverkschefen E. Kuhlo, men det dröjde fram till slutet på första världskriget då dragning med knoppledning (tvinnad textilsladd och isolatorknoppar) ersattes med kuhloledning. Det är först på 1930-talet eldragningarna blir gömda inne i väggarna i stadslägenheterna. Genomgångar i väggar är av porslinsrör. Eldragningarna, strömbrytarna och eluttagen är under 1920-talet fortsatt utanpåliggande direkt på vägg. Många strömbrytare och uttag är numera tillverkade av bakelit även om de flesta hade strömbrytare av porslin. 

I anslutning till flerbostadshusens huvudentréer placeras lyktor i alla möjliga former. Vanligtvis bärs de av en konsol av smidesjärn med glasrutor i klarglas eller opalglas. I villor består utomhusbelysningen oftast av opalglaskulor.

Under 1920-talet förses alla bostadens väggar med tapeter. I första hand utgörs de av tidstypiska geometriska mönster i en kombination av streck, cirklar, trappformer och stiliserade blommor. Vanligt är mörkare färger på brunbeige botten. Nya mönster för tiden är klassicistiska ornament på enfärgad botten, gärna en lugn grön nyans. Många mönster inspireras även av orienten. Tapeterna är ofta designade av kända svenska konstnärer och arkitekter. 

Under 1920-talet har centralvärmen slagit igenom. Nu är det populärt att placera öppna spisar i hallar eller finrum, antingen mitt på väggen eller i ett hörn, både i de större våningarna liksom i egnahemsvillorna. Den tidstypiska spisen har raka linjer, spiselkrans och är klädd i kakel eller marmor. En snäcka är en vanlig utsmyckning.