Stilhistoria ~ 1880-1900 Nyrenässans
Arkitektur, fasader & fönster

Under 1800-talets andra hälft inspireras både arkitektur och föremål av en mängd olika historiska stilar. Nygotik, nyrenässans och nyrokoko är exempel på stilideal som kommer att gå under benämningen nystilar. Den dominerande stilen bland nystilarna blir nyrenässansen. 

Stilen är starkt inspirerad av antikens klassiska formspråk som anses vara en slags grundstil. Genom internationella tidskrifter sprids kunskapen om det nya idealet och i Sverige blickar arkitekterna mot Europas storstäder. 

I Sverige råder det högkonjunktur och industrin börjar blomstra. För städerna innebär tiden en kraftig utveckling. Nya verksamheter och industrier etablerar sig och landsbygdsbefolkningen blir i hög grad stadsbor. Detta medför en extremt ohälsosam trångboddhet. Bostadsbyggandet tar ordentlig fart och i Stockholm råder en byggboom. Sambandet mellan byggboomen och det rådande stilidealet medför att nyrenässansen blir den dominerande stilen bland stenstadens byggnader.

Tack vare den industriella utvecklingen uppförs de flesta byggnader på 1880-talet med hjälp av förtillverkade byggnadsdelar. Balkonger, trappor och räcken är fabrikstillverkade liksom snickerier och dörrar. I mönsterböcker och varukataloger, s k priskuranter, kan arkitekter och byggmästare fritt välja efter tycke och smak. 

1890-talet präglas av arkitekternas sökande och behov av nya stiluttryck. Man hävdade att 1880-talets flerbostadshus var av låg teknisk kvalitet och överdekorerade med gipsornament utan funktion. Känslan för det material, d v s stenen, som gipsen egentligen imiterade hade gått förlorad. I stället efterfrågas ärlighet och äkthet i materialen och arkitekturen. Nya estetiska värderingar växer fram, visserligen med historiska stilar såsom gotik, renässans och barock, men de kombinerades på nya sätt. Influenserna hämtas från franska 1500- och 1600-talsslott samt från den danska Christian IV-stilen.

1890-talet är en expansiv period i svenskt näringsliv. Högkonjunkturen bidrar till att byggnader för sjukhus, skolor och kultur expanderar. Stora områden i städerna växer för både bostad- och industriändamål. Kommersiella byggnader uppförs samtidigt som nya kommunikationsmedel bidrar till att de första permanenta villaområdena växer fram. I små och medelstora städer byggs stora villor i centrala kvarter för den lokala överklassen och omkring bruks- och industrisamhällen växer en kåkbebyggelse för arbetare fram. Avgörande för villaarkitekturens framväxt är tillgången på billiga trävaror genom massproduktion.

I stenstaden är nyrenässansens fasader uppbyggda med symmetriskt placerade fönster och entréparti. På fasaderna placeras formelement som utgår från antiken och renässansens ideal med pilastrar, kolonner, kornischer, segmentbågar och frontoner samt mindre detaljer som akantusblad, maskaroner och voluter. Graden av utsmyckning markerar husets status och varje våning får en egen karaktär. Fasadens bottenvåning försöker efterlikna huggna naturstensblock, därefter kommer de mer påkostade lägenheterna med rik fasaddekor. Avslutningsvis har den översta våningen enklare utsmyckning, lägre våningshöjd och fönster. Gårdsfasaderna utsmyckas inte överhuvudtaget. Fönstren har stora öppningar som är lite indragna i murlivet. De utformas vanligtvis med en korsande mitt- och tvärpost och fyra utåtgående bågar. Fasaderna putsas i lugna ljusa, ganska svaga kulörer, exempelvis gulbeige, gulvit eller gråvit och sockeln målas i en stengrå kulör. Fönstersnickerierna målas med linoljefärg i mörka, nötbruna eller mörkt grågröna kulörer. Taken är av falsad plåt, svart eller röd.

Entrén till husen är tydligt markerad genom en dekorativ omfattning, även i de fall huset i övrigt har en mer blygsam dekor. Portarna har kraftiga vackra pardörrar av trä med tjockt och slipat glas. Trapphusen har en betydelsefull roll och välkomnar besökaren genom bland annat marmorimiterande väggar, paneler, dekorer och målade glas. Materialen anpassas efter husets status.

Den samtida villan uppförs med paneler i både stående och liggande form samt överdådiga lövsågade snickerier. Fasaderna pryds av glasverandor som, liksom pardörrar och fönster, gärna förses med färgade och mönstrade glas. 

Fönstrens utformning och indelning brukar vara en säker vägledning för att kunna avläsa en byggnads ålder. Fönstrens storlek, utformning och placering är ett av de viktigaste inslagen i både fasadernas och rummens uttryck. Fönsterprofilernas utformning har stor betydelse för ljusets spridning i rummet. En profilerad list leder ljuset stegvis in i rummet.

Under 1880-talet delas fönstren in med mitt- och tvärpost. De två övre rutorna är näst intill kvadratiska medan de under tvärposten är större, rektangulära. Tvärposten behövs för att de smäckra bågarna av kärnvirke ska orka bära de stora glasrutorna. Fönstren består av enkelglas som är utåtgående och som stängs med hjälp av hasp och stjärthage. Under det kalla vinterhalvåret kompletteras fönstren invändigt av lösa inåtgående innanbågar som får tätas genom klisterremsor. Ett innanfönster per rum förses med gångjärn så att det går att vädra. Fönstersnickerierna målas med oljefärg i mörkare färger såsom brunt eller grågrönt.

Arkitekturen under 1890-talet är i stora drag en revolt mot 1880-talets stil. Istället för symmetriska fasader utformas de asymmetriska med olikformade fönster som placeras efter rummens behov, en nyhet som skapar helt nya förutsättningar för fasadarkitekturen. Stor omsorg läggs på fantasifulla taksiluetter med både torn och gavelpartier som sköt upp över taklisten samt dekorationer av smide och gjutjärn i balkonger, ankarslut och tornspiror. Fasaderna utformas med ”äkta material” vilket betyder att tegel och natursten är synliga och konstruktiva detaljer som valvslagningar över fönster framhävs med natursten. Fönstren, liksom porten placeras oregelbundet på fasaden. Fönstrens överstycken är ofta både raka och välvda på samma hus. Snickerierna målas i mörk ton, exempelvis brun, rödbrun eller grönt. Taken består av målad plåt eller skiffer. Trapphusen är rikt utsmyckade och nu förekommer inspiration av medeltida miljöer med populära inslag som kryssvalv, gotiska spetsbågar och fyrpass.

Även inom villaarkitekturen uppvisas arkitekternas önskan om äkta material och assymmetri genom olika höga byggnadsvolymer, framträdande konstruktiva detaljer samt variation av takutformningar. I norra och mellersta Sverige uppförs husen vanligtvis med träfasader med både stående och liggande bräder medan tegelfasader är vanliga i den södra delen av Sverige. Fasaderna följer flerbostädernas arkitektur med torn och tinnar och smyckas med snickarglädje på glasverandor och gavelspetsar. Färgade glasrutor i fönster och verandor är populära. Husen målas ofta i en ljus linoljefärg som får en mörkare nyans vid fönsteromfattningarna och därefter ännu mörkare nyans på fönsterbågarna. Populärt är gula fasader med bruna listverk, eller en kombination av grönt och grått.

Under 1890-talet börjar man, till skillnad mot 1880, att använda olika fönsterformer på samma fasad. 1890-talets tidstypiska fönster har en mitt- och tvärpost. Under tvärposten finns två bågar medan det ovan tvärposten kan vara en hel båge. Antingen med en bågformad ovandel, eller en rak. Typiskt för tiden är även att de spetsbågiga fönstren utformas efter gotikens ideal. Snickerierna är smäckra och tillsammans med de stora glasytorna släpps dagsljuset in i stora mängder. Likt 1880-talet består fönstren av ytter- och innerbågar. Innanbågarna tas ut på våren för bättre vädring och ljus men sätts in på hösten igen. Mot slutet av decenniet introduceras det kopplade fönstret, men det skulle dröja innan det blev vanligt. De nya kopplade fönstren stängs med spanjoletter. För flerbostadshusen målas snickerierna i mörka kulörer av brunt eller grått. Villornas färgsättning bygger på kontraster mellan olika färger på båge och karm samt foder.

Fönstrens utformning och indelning brukar vara en säker vägledning för att kunna avläsa en byggnads ålder. Fönstrens storlek, utformning och placering är ett av de viktigaste inslagen i både fasadernas och rummens uttryck. Fönsterprofilernas utformning har stor betydelse för ljusets spridning i rummet. En profilerad list leder ljuset stegvis in i rummet.