Stilhistoria ~ 1910-1920 Nationalromantik
Arkitektur, Fasader & Fönster

Under 1910-talet avlöses den tidigare rådande jugendstilen av en ny arkitekturstil som kallas nationalromantik. Gradvis ersätts jugendstilens mjuka former som anses konstlade, av en ”äkta och ärlig” arkitektur grundad i äldre svensk byggnadstradition. Nationalromantiken växer fram som en nationalistisk gren av romantiken och förekommer i de flesta länder från sent 1800-tal, framförallt inom konst, litteratur och musik. I Europa kulminerar det tidigare oroliga läget i Första världskriget 1914-1918 och de flesta europeiska länder utvecklar sin egen nationalromantiska stil. Nationalromantiken bygger på en romantisk vurm för den genuina, trygga och välkända inhemska byggnadskulturen. I Sverige framhävs den egna hembygden och Gamla stan, Visby och Vasaslotten ses som inspiration, samtidigt som äldre medeltida byggnader och detaljer mäts upp. Stilen inspireras även av tyska, danska och engelska förebilder. Exempel från denna period är Skansens grundande liksom Nationalmuseet i Stockholm.

Efter krigsutbrottet präglas Sverige av arbetslöshet och brist på byggnadsmaterial. Bostadsbyggandet avstannar och bostadsbristen ökar. De byggnader som uppförs har stora lägenheter med hög standard och byggs av byggmästarfirmor eller bostadsrättsföreningar. Villabebyggelsen blir däremot eftertraktad då den kan avhjälpa livsmedelskrisen genom egen odling. Det är dock ouppnåeligt för de flesta. Det villabyggande som ändå genomförs sker genom egnahemsrörelsen, ideella föreningar och fastighetsbolag. Husen är till viss del prefabricerade och marknadsförs genom annonser och villakataloger.

Den nationalromantiska stilen kännetecknas av dominerande tunga, slutna fasader av tegel eller puts med höga branta tegeltak, för att knyta an till vasatidens borgar. Det nakna teglet maskintillverkas och bränns så att det ska se ut som gammalt handslaget tegel. För att förstärka det ålderdomliga uttrycket placeras ofta dekorativa ankarslut synliga på fasaderna. Andra dekorer är huggna stenfigurer, dekorer av kakel, vågband eller målade fält i dova färger. Vanligtvis förses fasaderna med kantiga burspråk på dekorativa stenkonsoller, och balkonger med räcken av natursten eller smide. Husen står på en naturstenssockel som ofta är av grovhuggen natursten. Portarna är ofta påfallande små och omges av en kraftig omfattning av huggen sten. Fönstren är småspröjsade för att efterlikna medeltida teknik med blyinfattning. De målas i vitt eller brunt och har olika storlek och oregelbunden placering på fasaderna. I de nationalromantiska trapphusen förekommer fantasifulla och lekfulla motiv, exempelvis rankor, riddare och troll i dova blålila, blågröna kulörer.

Nationalromantikens medeltida förebilder återspeglas tydligt på fönstren. För att efterlikna små ålderdomliga blyinfattade glasöppningar förses fönstren med småspröjs. Det är den yttre rutan som är småspröjsad med S-formad profil. Trots de täta spröjsen släpper fönstren in mycket ljus på grund av de smäckra snickerierna i post, karm och båge. Fönstret utformas med två eller tre lufter med rakt ovanstycke och inåtgående och kopplade bågar. Villafönstret är ofta utåtgående. Fönstren stängs med en spanjolett. Snickerierna är av utvalt kådrikt trävirke som täckmålas med linoljefärg, för första gången med vit kulör inom stadsmiljö. De kan även målas bruna och putsade fasader har en bruten vit nyans.

Utöver det ovan nämnda fönstret används även fönster med bågform för dekorativt syfte. Dessa har vanligtvis mitt- och/eller tvärpost. På villor framträder även små rombformade fönster.