Stilhistoria ~ 1910-1920 Nationalromantik
Bostad, Belysning, Tapeter & Eldstad

Under 1910-talet börjar arkitekter liksom konstnärer för första gången intressera sig för heminredning, praktiska och vackra bostäder för alla samhällsklasser. Hemutställningen 1917 på Liljevalchs i Stockholm får stor betydelse och visar hur små bostäder kan inredas på ett trivsamt sätt med billiga möbler.

Den tekniska utvecklingen fortsätter, bland annat genom det elektriska ljuset som blir standard i stenstaden och i större villor. Centralvärme, vattenklosetter och badrum i större lägenheter och villor bidrar till en helt ny bostadsstandard. Elspis och dammsugare är decenniets nya tekniska landvinningar.

I påkostade miljöer domineras inredningen av den romantiska historiesynen med inspiration från vikingatiden och medeltiden. Detta syns framförallt genom målade träpaneler i tak, vitkalkade väggar, grova trägolv och rustika fasta sittmöbler i djupa fönsternischer och trappor. Ek och mahogny används i snickerier, men ett billigare alternativ är mörkbetsad furu. Trots att centralvärmen installeras på flera ställen så kompletteras den av kakelugnar. I stora bostäder byggs även öppna spisar som ska påminna om äldre tiders gemenskap kring den öppna elden.

Väggarna smyckas med handvävda textilier i klara färger, ofta i fornnordiska motiv, och i taken är handsmidda kronor vanliga. När det kommer till vardagsvaror slår inte stilen igenom på samma sätt som jugendstilen har gjort. 

I Stockholm har endast ca 20% av invånarna elektrisk belysning år 1910. Men i flerbostadshusens något indragna port hänger ofta en elektrisk lykta av smide och glas. På villafasaden sätts en armatur av t ex kopparplåt med gult pressglas. Även gatunumren kan förses med belysning, antingen i ovanfönstret ovan porten, eller som en lykta i kopparplåt på fasaden.

I påkostade interiörer kan fast takarmatur med nakna glödlampor vara monterade i salens hörn och integrerade i inredningen.

Eldragningarna är utanpåliggande och gjorda av tvinnade textilsladdar som fästs på porslinsisolatorer i tak och väggar. Strömbrytarna och eluttagen är utanpåliggande och oftast monterade på träplattor. 1908 patenteras bakeliten och blir snabbt populär i elprodukter p g a dess värmebeständighet och goda isoleringsförmåga i kombination med att den är billigare än porslin. När det gäller strömbrytare så samexisterar porslin och bakelit i många år och är lika populära under de första årtiondena på 1900-talet. 

Under 1910-talet blir det vanligt att antikfärga mässingen för att ge lamporna ett äldre utseende. Innan introduktionen av volframglödlampor på 1910-talet är skärmar av klarglas vanligast i tak- och vägglampor. Glaset är slipat i mönster för att bryta ljuset och i viss mån förhindra bländning. Det vanligaste mönstret är rutmönster och ofta med en slipad stjärna i botten av glaset.

Under 1900-talets två första decennier blir det även populärt med blästrat och bubbligt glas, så kallat krokodilglas. Innan de starkare volframglödlamporna introduceras på 1910-talet förekommer det opalvita glaset endast i öppna skärmar där man vill rikta ljuset såsom i exempelvis den opalvita skomakareskärmen. Med de starkare glödlamporna kom även behovet av att sprida ljuset utan att blända, vilket bäst görs genom opalvitt glas.

Under Första världskriget växlar tapetmodet. Småmönstrade tapeter med små blomknippen slår igenom på bred front från 1915 och sprider trivsel. Storskaliga art deco-mönster lanseras med kraftiga svarta konturer och klara färger, gärna med inslag av fåglar. I påkostade våningars matsal är det fortsatt populärt med mörka gobelängtapeter och i salongen väljs tapeter som efterliknar skimrande sidentyg i ljusa färger. Till sovrummen väljs ljusa tapeter med blommor.

Som ett led i det nationalromantiska idealet muras öppna spisar i större bostäder. Då husen nu vanligtvis uppvärms med centralvärme behövs inte längre kakelugnarna vilket gör att man nu bygger en trivselskapande öppen spis. Den öppna spisen ska påminna om äldre tider då man samlades runt den öppna elden. De öppna spisarna placeras ofta mitt på väggen i en rymlig hall eller i ett hörnläge i en salong. Spisen utformas med spiselkrans, antingen putsad eller klädd med marmor.

På grund av krigsårens bränslebrist kompletteras centralvärmen i en del fall med kakelugnar i enklare rum. Nationalromantikens kakelugn utformas både runda och flata med enkla blomslingor på delar av ugnen. Även enfärgade ugnar i blek grön eller blå med kakel i relief förekommer. Lådformade kakelugnar med en avsmalnande ovandel är en nyhet.