Stilhistoria ~ 1900-1910 Jugend
Portar & Trapphus

Under jugendperioden är ytterporten en mycket viktig del av fasadens komposition och kan vara både symmetriskt och asymmetriskt placerad. Ofta med ett runt eller ovalt ovanfönster. Portarna är av ljust träslag som fernissas för att få fram träets struktur. Mest frekvent är pardörrar, men även enkeldörrar framträder. Dörrbladen är enklare i sitt formspråk men kan ha svängda former och glas. Porthandtagen är gjutna i mässing eller brons med mjukt, tidstypiskt formspråk. Flera handtag fabrikstillverkas medan några skapas unikt för vissa hus.

Villans ytterdörr är vanligen en bred enkeldörr med varierande fyllningar och ett spröjsat glas som kan föra in ljuset in till hallen. Dörrbladet målas med linoljefärg i ljusa kulörer som vitt, ljusgrått, ockra eller grönt. Det förekommer även fernissade dörrar, likt flerbostadshusen. Dörrarna har mjukt formade handtag med långskyltar av massivt mässing och gångjärn med dekorativ knopp.

Övergången från 1800-talets sena klassicistiska former till jugendstilens böljande formspråk och intresse för den nordiska floran, märks i trapphusens färger och stuckaturer. Trapphusen kännetecknas av ljusa kulörer med detaljer i gult eller brons. I påkostade trapphus är det populärt med väggmarmorering i gula och gröna nyanser. Ovanpå marmoreringen behandlas väggarna ofta med stucco lustro för att skapa en glänsande yta (en blank stenliknande yta av kalk+färg blandat med tvål som efterbehandlas med vax och varma järn.) Väggarna kan ha utsmyckningar med målade friser och stuckreliefer, exempelvis utstickande vitmålade murpelare och lisener som avslutas med ett kapitäl i tidstypisk dekor eller bårder med tidstypiska motiv i kraftigare kulörer. Enklare trapphus är vanligtvis målade med väggar i en mörkare bröstning och ljusare väggfält ovan.

Taket har ofta vitmålade stuckaturlister och golvet och trappan är lagd med cararramarmor. Det förekommer även cementmosaik, terrazzo, som består av krossad granit och marmor som blandas med cement till olikfärgade eller mönstrade plattor. 

Trapplöpet är placerat mot gården och kan ha både svängda eller raka lopp med murade eller öppna trappspindlar. Likt tidigare är ofta fönstren utformade med blyinfattade fönsterrutor. Dessa kan antingen vara försedda med genomfärgade små glasrutor i konstnärliga mönster, eller det lite billigare alternativet med direkt bemålning på ofärgat glas. Gärna med blommotiv, t ex rosor.

I trapplöpet är ofta trappräcken utformat med svarvade ådringsmålade stolpar eller järnräcke med geometriska former, gärna bronserat. Handledaren längs väggen är av trä, rund till formen och med svarvade knoppar som avslut. 

Trapphusens hiss byggs för ca 3- 4 personer och utformas som ett eget litet rum, klädd med träpanel och speglar med slipad kant. Ofta finns en platsbyggd bänk med skinnklädd dyna. Hisskorgen placeras i trappspindeln och förses med trådnät och smidesgaller i mjuka böljande former eller stiliserande blommönster. Smidet är målat i guld, svart eller bronsfärg.

Lägenheterna kan nås via höga pardörrar med fyllningar, ibland med ett ovanstycke av gips. Ofta är den övre fyllningen glasad med ogenomskinligt glas, liksom ett ovanfönster ovan pardörren, vilket ökar ljusinsläppet i lägenheten. Dörrfoder och fodersocklar är av samma typ som inne i lägenheten. Hela partiet är ådringsmålat för att efterlikna gedigna träslag, ex ek eller mahogny. Dörrbladen hänger på omsorgsfullt utsmyckade gångjärn med knopp. Dörrtrycken, brevinkast och ringklockor utformas av mässing i mjuka former. De kan beställas från låsfabrikant men även specialritas för att utformas efter ett helhetstänk.

I trapphusens tak placerades ofta en plafond med glaskupa av opalglas, eller fasettslipat glas på mässingssockel. Det fasettslipade glasets kanter skapar ett vackert ljusmönster i rummet. Det är även vanligt med pendelarmaturer. Dessa kan vara utformade med mässingsstomme i blommönster med en kupa av opalglas som avslutning.