Stilhistoria ~ 1880-1900 Nyrenässans
Portar & Trapphus

Ytterporten och dess inramning har en stor betydelse för husets status och det är viktigt att den inarbetas i övriga fasadens mönster. Under 1880-talet är porten konstfullt utformad som en stor pardörr i trä med glasade övre delar och ett ovanfönster i vilket gatunumret är målat i guld. De glasade partierna har stor betydelse eftersom de släpper in det viktiga dagsljuset i trapphuset. Ibland etsades glaset med motiv som beställs ur glasmästarens kataloger. Särskilt omtyckt är stiliserade urnor med blommor och blad. Dörrbladen är dekorativt bearbetade med klassicistiska ornament som exempelvis äggstavslist och dess nederdel hade snidade fyllningar. Träportarna är täckmålade i mörk kulör, helst brun. Portarna öppnas med hjälp av en greppstång av trä eller mässing på utsirade fästen av järn eller mässing.

Portarna under 1890-talet visar en mängd variationer beroende på vilken stilepok arkitekten inspireras av. Ofta är porten asymmetriskt placerad i fasaden och intresset för äkta material återspeglas genom att omfattningen är av sten. Själva porten är en pardörr av fernissat trä med ett rundbågigt ovanfönster som släpper in dagsljus i trapphuset. Dörrbladen är inåtgående och har fönsterrutor. Det enorma intresset för smidesdetaljer kommer till uttryck i dekorativa galler, placerade så att de täcker och skyddar fönsterrutorna. Dörrbladens nederdel har snidade dekorer. Handtagen är ofta korta och kraftiga av mässing, och välkomnande utformade.

Till villan är ytterdörren i regel utåtgående pardörr som innanför kompletteras av ytterligare ett par dörrar. Pardörren är utformad med tre fyllningar, vanligtvis är den översta en glasruta. Den tillverkas ofta efter snickeriers mönsterböcker och målas i linoljefärg med mustiga kulörer, exempelvis mörk ockra, brun umbra, engelskt rött eller kromoxidgrönt. Dörrtrycken är päronformade med separata nyckelskyltar av mässing.

Trapphuset har genom alla tider haft en central funktion som en välkomnande hall och samtidigt visa besökaren vilken status de boende i huset har. Rummet är tidigt ett viktigt arkitektoniskt uttrycksmedel men har med tiden fått en underordnad betydelse.  

Under nyrenässansens stilepok värderas hantverket att kunna imitera dyrbara material högt. Väggarna dekoreras med väggfält inramade av lister eller kolonner i en mängd olika material. I de mest exklusiva trapphusen förses golv, väggar samt ornament och utsmyckningar med äkta marmor och snickerier i ädla trämaterial. Olika stensorter med olika färger kombineras och hämtas främst från Italien, exempelvis vit från Cararra, gul från Siena och röd Rosso Brocatello från Verona. Det hämtas även från Mellaneuropa, t ex en grönsvart med vitt mönster från Vert de Mer, svart från Port d´Or och röd Rouge Royal från Belgien. Från Sverige kommer den populära gröna Kolmårdsmarmorn, kalksten, granit och sandsten.

Mindre påkostade trapphus eftersträvar samma stiluttryck genom illusionsmålade väggar i stucco lustro och grisailleteknik. Snickerier ådringsmålas för att uppnå känslan av dyrare träslag, vanligtvis ek eller mahogny. I de enklaste trapphusen är väggarna målade med en mörk bröstning och en bård.

Taken är rikligt dekorerade med stuckdekorationer som målas med mustiga färger, aldrig vitt. Schablonmålning i rött, grönt, ultramarint, brunt och guld är populärt. Omtyckta mönster som exempelvis meanderbården och blomrankor hämtades ur mönsterböcker.

Golven består av marmor eller kalksten i olika mönster. Nu har även keramiska plattor, engelska tiles, fått stor spridning. Plattorna läggs i färgstarka geometriska mönster, gärna i stjärnmönster, och med en mörk fris runt om.

Trappan är antingen murad med kalkstensskivor eller en gjutjärnstrappa. Stolpar och räcken är rikt utsirade och målas i svart eller andra mörka kulörer. Modellerna kan väljas ur kataloger hos gjutjärnfabriker. Längs väggarna sitter runda handledare av trä med svarvade ändar och fästen av gjutjärn. Handledaren innanför ytterdörren, i entréhallen, är ofta lite kraftigare och mer profilerad.

I trapplöpet sitter målade eller blästrade fönster som ger ett nödvändigt ljus och samtidigt hindrar utblicken över gården.

Vanligtvis består våningsplanen av herrskapets stora huvudentré samt en mindre entré som leder till köket och används av tjänstefolk och bud. I riktigt påkostade hus kan det även finnas ett helt separat trapphus för tjänstefolket. I särskilt stora våningar kan våningsplanets hela vägg vara täckt av trä och glaspartier som släpper in det viktiga ljuset i lägenheten. Lägenhetsdörrarna består av pardörrar, ofta med dekorativa överstycken, och tre fyllningar varav en fyllning är glasad. Köksdörrar eller lägenhetsdörrar i enklare bostadshus är enkla fyllningsdörrar. Dörrarna är mörklaserade eller ådringsmålade i ek, valnöt eller mahogny. Dörrarna har handtag av svartmålat trä, fäste av mässing och en rosett runt trycket. Nedanför finns en separat nyckelskylt. Vid sidan av dörren, på dörrfodret, sitter en ringklocka.

Trapphuset upplyses med hjälp av gasbelysning. Från en takrosett i taket hänger ofta en lykta. Det kan även sitta lyktor på väggen.

1890-talets stilblandning avspeglas i utformningen av trapphusen, framförallt i påkostade hus. Nu förekommer trapphus inspirerade av medeltida miljöer med populära inslag som kryssvalv, gotiska spetsbågar och fyrpass. Det förekommer dock fortfarande många likheter med 1880-talets trapphus genom marmoreringsmålade väggar, ådringsmålade snickerier och överdådigt smyckade tak indelade till kryssvalv, stjärnvalv och kassettak. Hela trapphuset är som en väl sammansatt komposition och skapar en egen värld av former och färger. I enklare trapphus är väggarna målade med mörk bröstning, bård och ljusare ovanfält. Taken är målade i bruten vit och har gipslister (stuckatur).

Golven läggs i mönster av olika sorters marmor, engelska tiles eller röd och grå kalksten. Nu börjar även terrazzostenen bli vanligt. Den kan platsgjutas eller läggas som plattor av cementmosaik och används som ett billigare alternativ i trapphusen.

Från våningsplanen kan lägenheterna i rikt påkostade hus nås genom helfranska fyllningsdörrar med brevinkast och höga rikt utsirade dörröverstycken i gips eller trä. Köksdörrar eller lägenhetsdörrar i enklare bostadshus är enkla fyllningsdörrar. Hela partiet inklusive foder är laserade i samma mörka nyans. I dörrbladen sitter vanligtvis etsade glas, vilka både till format och mönster beställs ur glasfabrikanternas kataloger. Dörrtrycken finns i många varianter men är vanligtvis konformade i metall eller svart trä med en knopp i metall som avslutar trycket. Elektriska ringklockor installeras.

I 1890-talets trapphus är hissen en stor nyhet. Hissen bidrar till att även högt belägna lägenheter blir populära. Hisschaktet placeras i trappspindeln och utformas av smide med galler, vilket skapar genomsikt.

Elektrisk belysning börjar installeras i gatuhusen. Ljuset är exklusivt och lyktorna smyckas i glas och konstsmide.