Standarden i köket ökar under 20-talet. Ur kranarna kommer normalt både varmt och kallt vatten. Det börjar dyka upp riktiga kylskåp i köken och bänkskivorna av marmor liksom köksskåpen är fabrikstillverkade. Under 1920-talet börjar köken i egnahem och stadslägenheterna utformas mer lättarbetade med planerade ytor efter brukaren, vilket är frun i huset. Det är vid den här tiden som kökens överskåp blir vanliga, men i sin standardiserade form skulle det dröja. Kökens storlek minskar förhållandevis och det är nu som kokvrån introduceras. Den reducerade köksytan är ett resultat av den halvfabricerade matens intåg och att husmodern tillbringar allt mindre tid i rummet.

Inredningen tillverkas av massivt virke men likt decenniets stilideal så får den enklare profiler. Ljusa kök blir mer populära, gärna i beige eller ljusgula toner med blank linoljefärg. Kaklet på väggarna minskar i storlek för att mer gå mot det släta kvadratiska. Kaklet sätts ofta kant i kant utan fog. 

På 1920-talets lådor används skålformade förnicklade draghandtag.

På 1920-talet börjar lägenheter och villor planeras med vattenklosett och badrum, ofta separat placerade. Sannolikt var det HSB genom Sven Wallander som bidrog till att badrummet fick ett folkligt genomslag tack vare att de ansåg att badrummet skulle bli en del av bostädernas standardutrustning. Det ska dock dröja länge innan badrummet blir standard i den svenska bostaden.

Badrummen är utrustade med fristående badkar som allt mer går mot en enklare utformning. Väggar och golv täcks vanligtvis av kakel för att skydda mot vatten. Populärt är det vita kaklet, liksom färgade kakel i mörkrött, mörkblått eller grönt. Alla rörledningar är utanpåliggande och fram till slutet av 1920-talet är toaletterna högspolande.