Stilhistoria ~ 1910-1920 Nationalromantik
Portar & Trapphus

Nationalromantikens portar ska uppfattas som små, vara assymmetriskt placerade, ofta indragna och undangömda. Vanligt är att ett bågformat fönster är placerat ovan dörren för att ge ljus till trapphallen. Porten är en massiv pardörr eller enkeldörr i ek som klarlackats eller fernissats för att visa materialets äkthet. Ett vanligt reliefmönster på dörrbladet är rombformen, men det förekommer även detaljerade arbeten med naturen som inspiration. I dörren finns vanligtvis en mindre slipad glasöppning och porthandtaget är rustikt, konstnärligt utformat. Handtagen utformas i mässing, brons eller hamrat järn och kan ha dekorer från både djur- och växtriket. 

I de nationalromantiska trapphusen manifesteras den romantiserade historiesynen genom överväldigande dekorer. Det är vanligt med helt släta ytor som bemålas med fantasifulla, lekfulla motiv, exempelvis rankor, riddare och troll, i dova blålila, blågröna kulörer, vilka ger ett mustigt intryck. Målningarna genomförs av konstnärer eller yrkesmålare, men signeras inte. Det förekommer även mörkbetsade paneler och blank stucco lustro på väggarna. Takmålningarna är ofta mattare genom att kalkfärg målades på torr puts, tekniken kallas al secco. I målningen ingår takbelysningen i motivet.

Golv och trappor har vanligtvis inhemsk kolmårdsmarmor eller kalksten. På golvet läggs den vanligen som rutmönster. I trapploppen sitter blyinfattade fönster likt tidigare decennier, men klarglaset blir allt mer förekommande i takt med att gården städas från torrklosetter.

I trapphallen är handledare mer påkostade och kan vara utformade av kraftigare trä eller mässing. Till våningsplanen är handledarna enklare av runt trä eller skålformat trä. Trappräcket har vanligtvis räcken av trä med svarvade ståndare. Hörnstolparna har vanligen räfflor och en rund topp.

Till lägenheterna blir det mer och mer förekommande med enkeldörrar, även till de mer påkostade lägenheterna. Stora lägenheter har pardörrar för herrskapet och enkeldörrar för tjänstefolket. Riktigt stora lägenheter har ett separat trapphus för tjänstefolket. Dörrbladen är av ek med dekorativa gångjärn, och kan vara betsade i mörka toner, målade i träimitation eller täckmålade. Foder och fodersockel är utformade på samma sätt som de i lägenheterna. Dörrklocka och brevinkast har mjuka former i mässing, brons eller hamrat järn. I början av decenniet sitter dörrtrycket på en långskylt med ett kraftigt trycke, medan det mot slutet är separerat med separat nyckelskylt.

Hisschaktet placeras i trappspindeln och utformas med ett genomsiktligt nät och hissdörrar med strama utsmyckningar. Hisskorgens väggar är klädda med träpanel som ibland ådringsmålas.

Nationalromantikens trapphusbelysning består ofta av hängande lyktor i smide med färgat råglas. Glaskupor kan vara slipade och antingen hänger de eller är monterade direkt mot tak med en sockel av mässing eller smide.