Fliesenschienen

Vid förra sekelskiftet började badrum så smått bli en del av nybyggda lägenheter och villor, men de var fortfarande ovanliga i de flesta hushåll.

I välbärgade hem inreddes ofta ett litet tvättrum, kallat toilett, med tvättställ, toilettbord och ibland ett fristående badkar av gjutjärn med dekorativa fötter som lejontassar eller fågelklor.

För många var dock den dagliga hygienen begränsad till att tvätta sig med hjälp av tvättkanna och tvättfat, och bad skedde sällan – ofta i en balja på köksgolvet eller i gemensamma badkar i hyreshusets källare. För dem som hade råd fanns även allmänna badinrättningar.

Badrummen som fanns hade golv av keramiska plattor, kalksten eller marmor, medan väggarna ofta täcktes med pärlspont eller kakel. Tvättställen var djupa och hade en uppdragen bakkant för att skydda mot stänkande vatten, och kranarna – ofta med porslinsknappar som angav varmt eller kallt – hade separata rör för varje temperatur. I takt med den tekniska utvecklingen blev badrum en tydlig statussymbol som markerade gränsen mellan rika och fattiga.

Kakel användes främst för att täcka väggar och golv i områden som utsattes för vatten och fukt. Vanligtvis sattes kaklet upp till halva vägghöjden och avslutades med en dekorativ list, vilket skapade en tydlig och tidstypisk bröstpanel. Golvsocklar och mönstrade plattor användes också för att förstärka badrummets karaktär, och vitt kakel blev det föredragna valet för att signalera renhet.

En kakellist är en dekorativ och praktisk detalj som används för att skapa snygga avslutningar eller övergångar mellan kakel och andra ytor. Den skyddar också kaklets kanter från skador och ger en mer enhetlig finish.

Ja, under denna period skedde en tydlig utveckling i både stil och funktion. I början av perioden var kakel ofta enkelt och enbart praktiskt, men med tiden började mer dekorativa element introduceras, som mönstrade plattor och profilerade lister.

Grönt och blått kakel blev populärt under tidigt 1900-tal, medan svart kakel introducerades som en dramatisk kontrast i mer påkostade miljöer. Inspirationen kom från Art Deco- och jugendstilarna, som betonade organiska former och lyxiga material. Dessa färger användes för att skapa en sofistikerad och modern känsla i badrummen, samtidigt som de speglade tidens fokus på detaljer och estetik

Fix är limmet eller fästmassan som används för att fästa klinkerplattorna på underlaget, exempelvis golvets betongyta eller en spacklad yta. Fixet appliceras med en tandad spackel för att skapa en jämn och stark bindning mellan plattorna och underlaget.

Åtgången av fix beror på storleken på plattorna, önskad fogstorlek samt lutningen på kammen som används för att smeta ut fogen (90 grader eller 45 grader). Schablonmässigt kan man säga att för normalstora plattor (7,5x15, 10x20, 15x15, 20x20) går det åt ungefär 2,5 kg per kvm. I produktspecifikationen hittar du mer teknisk data, bruksanvisning mm.

Fog används för att fylla mellanrummen (fogarna) mellan klinkerplattorna efter att fixet har torkat. Fogmassan hjälper till att hålla plattorna stabila, skyddar mot smuts och fukt, och ger golvet ett estetiskt färdigt utseende. Fog finns i olika färger för att matcha klinkerplattorna.

Åtgången av fog beror på storleken på plattorna, önskad fogstorlek samt lutningen på kammen som använd för att smeta ut fogen (90 grader eller 45 grader). Schablonmässigt kan man säga att för normalstora plattor (7,5x15, 10x20, 15x15, 20x20) går det åt ungefär 1 kg per kvm.