Vilken form och vilken färgsättning var typisk för husfasader under olika tidsepoker? Det finns givetvis inget exakt svar på detta, eftersom det då liksom nu varierade mycket efter tycke och smak, men man kan ändå se vissa trender och färgkombinationer som var mer vanliga än andra.
1880-1900 Nyrenässans
Husen som byggdes under slutet av 1800-talet var ofta rikt utsmyckade av utsökta byggnadsdetaljer och snickerier. Det var inte ovanligt med personliga uttryck som tinnar och torn, sirliga detaljer och svarvade profileringar. Man la gärna krut på snickarglädjen som fick ta plats på vackra verandor och runt fönstren.
Fasaderna målades i ljusa oljefärger som kontrasterades med foder och fönsterbågar, detaljer som vanligen gick i mörkare nyanser. Gulbeigt, gulvitt och gråvitt var vanliga kulörer. Hela huset och framförallt taket smyckades gärna rikligt med smidesdetaljer eller träsnickerier. Se bild 1. Som taktäckning användes ofta järnplåt som kunde målas i svart, grått, grönt eller rött.
1900-1910 Jugend
Ett sinnligt formspråk som tar avstamp i naturens organiska former har lagt grunden för jugendstilen (eller art-nouveau som den också kallas). Eftersom det mjuka formspråket var svårt att åstadkomma med träpanel använde man oftare puts. Putsen kunde målas med Falu Rödfärg eller oljefärg i ljusa kulörer. Snickerierna var ofta vita och på de brutna taken användes helst rött lertegel. Se bild 2. Foto: Wikimedia/Ingmar Engström.
1910-1920 Nationalromantik
Under denna period byggdes många villor med stående lockläktpanel, en speciell teknik där breda mellanrum lämnas mellan underbrädorna och sedan täcks med lockbrädor. Hus med stående panel målades ofta i en mörk, gärna brun färg. Foder och knutar markerades då vanligtvis inte utan fick smälta in i helheten. Se bild 3. Hus med liggande panel målades ofta på traditionellt sätt med linoljefärg eller slamfärg som Falurödfärg med vita knutar.
1920 Klassicism
På 20-talet kunde färgsättningen vara rikt varierad. Samtidigt var man mån om gatubildens färgintryck och ville att husen skulle harmonisera med varandra. Se bild 4. Den stående träpanelen dominerade och målades ofta med linoljefärger i ljusa kulörer som vitt, grått och gult. Foder och knutar var oftast brutet vita. Man satsade ofta på dekorativa detaljer som hörnpilastrar (en topp som taket får ”vila” på), pelare med kapitäl som var vanliga på knutar och öppna entréer. Se bild 5.
